Knarket

Ordet statistik har fått en ny betydelse i Skurup: mörkertal.

Enligt polisen har antalet anmälda brott som rör bruk av narkotika i Skurup minskat med 70 procent sedan 2010. Innehavet har halverats.

Vår granskning spränger statistiken i luften.
16 av 21 elever i en niondeklass känner någon som tar droger. Lika många vet att det langas droger i Skurup.

Försäljningen sker mitt i Skurup. På samma gata som polisstationen. Ett stenkast från kommunhuset.
Och langaren är mindre än en minut bort.

klass9x_kap2_kyrkogatan Onsdag 6 maj, klockan 11.59 Kyrkogatan, Skurup.

Från var sitt håll kommer två killar gående på vägen som leder rakt genom Skurup. De är i 15-årsåldern. En ser sammanbiten ut med huvudet framskjutet. Den andra studsar fram med snabba steg utan att sätta hälarna i marken. Utan ord stannar de precis intill varandra, tar upp händerna ur fickorna och skakar dem. Den ene säger något och de båda skrattar till.

Händerna är åter i fickorna. Pengar och påse har bytt ägare. De följs åt ett par meter för att sedan fortsätta åt var sitt håll. En bil stannar för att låta den sammanbitne köparen korsa gatan. Han fortsätter över tågspåren som leder bort från staden.

En brevbärare cyklar förbi. Killen som inte sätter hälarna i marken passerar konditoriet med de stora fönstren som vetter mot gatan. Han vänder sig om för att ropa något till den sammanbitne som svarar med ett kort leende utan att säga något. Hela tiden med händerna i fickorna.

 

Anmälningarna om narkotikabrott i Skurup blir färre och färre. Elever och vuxna uppger att fler och fler tar droger samt att det är lätt att få tag på. Vi testade.

– Har ni eld?
Frågan är planerad och ställd av mig till ett främmande grabbgäng, sju till antalet och samtliga under 18 år.
I jakten på cannabis.

Cigaretten är tänd och röks ihop med grabbgänget. Efter lite snicksnack om ”skithålan Skurup” ställer jag frågan:
– Är det ingen av er som röker något annat?

Alla fattar. Sju grabbar, sju hjärnor och 14 ögon som gör en snabbkoll med varandra.
– Jo, säger ett par av dem med lätta skratt.
– Är du sugen eller? Jag kan fixa, säger en av grabbarna.

Grönt ljus.

De sju grabbarna är helt ovetande om att i samma sekund som ”har ni eld?”–frågan inleddes startade även klockan. Hur lång tid det tog för att få tag i en langare. 54 sekunder stannade klockan på. Från ovetande till vetande.

klass9x_kap2_city

I Skurup finns det fyra kiosker i en 200-metersradie från gågatan i centrum. De säljer allt från lösgodis till hundmat.

Ett kioskbiträde berättar att han ser ungdomar som röker på flera gånger i veckan. De står på parkeringen bakom kiosken där han jobbar. ”Kids”, som han kallar dem, i åldern 13-15 år. Kiosken säljer en hel del rizzla – tänkt som rullpapper för cigaretter men som även används för att rulla jointar – till ungdomarna.
– Jag fattar ju vad de ska ha det till men jag kan ju inte stoppa dem från att köpa rullpapper. Det är ju inte olagligt, vad ska jag göra liksom? säger biträdet och rycker på axlarna.

Samma ungdomsgäng ligger också bakom kioskens samling av tjugolappar. Högstadieungdomar har inga stora pengar att röra sig med. Men en tjuga har alla. En tjuga kan du hitta, en tjuga kan du låna av en kompis. Eller så kan du få en tjuga av dina föräldrar för att köpa fika.
– Du vet, fem kids kommer in här och växlar fem tjugolappar till en hundring. Det händer oproportionerligt ofta, säkert fem gånger i veckan.

klass9x_kap2_barn

Hos grabbgänget börjar en langarkarusell som pågår i en dryg minut.
– Ska vi ringa Richard? Eller John?
– John skulle hem. Han var helt kickad när jag träffade honom.
– Jag ringer Stoffe nu.
– Du har inte Kamals nummer?
– Hade inte Alle?
– Gurra skulle till Ystad, vet jag.
– Men ring Tobias?
– Ja, Tobias har ju, utbrister någon.

Karusellen är snarare något som liknar ett flipperspel. Alla känner någon som langar. Meningen ”Hej, har du på dig?” räcker. Tobias fattar.
– Fråga om han vet någon som har annars?
– Nu ringer Richard också. Jag undrar om du skulle kunna fixa?
– Säg ett. Han fattar.

Sju hjärnor och munnar hjälps åt. För att hjälpa en helt främmande människa. Jag slås av hur många som kan tänkas hjälpa till.

Ordet cannabis nämns aldrig, inte heller hasch, brunt eller grönt. Snabba samtal, inga misstänksamma ord eller höjda röster. En annan langare, boende i Malmö, ska ha ett sms. Koden är ”online?” – med litet o och ett frågetecken – för att få kontakt.

På telefon berättar Tobias hur det går till för att få köpa ett gram av langaren. Han berättar att en langare alltid vill ha kontanter och jämna pengar. Swish är förbjudet, två femtiolappar medges ej och inte heller fem tjugolappar går bra. En hundralapp per gram.

Eller fem kids per gram.

Samma kids som är 54 sekunder bort från en langare.

Fotnot: Personerna i texten heter i verkligheten något annat och köpet genomfördes aldrig.

 

Kapitel 3 – Sveket